Salong med flera trådar

Ulrika Stahre ser Vårsalongen på Liljevalchs

Simon Fergin, ”Kanin med morot”, virkning, garn av återvunna t-shirts.
KONST

När vi just har lämnat de mest traditionstyngda helgerna bakom oss kan det kännas både rofyllt och kanske tvingande att gå in för ännu en envis upprepning: Vårsalongen. Äntligen tillbaka på Liljevalchs, och tjuvstartande med ett par veckor har årets salong ett tilltal som aldrig lyckades under åren i exil. Salarna bär verkligen denna utställning, som domineras av måleri, interfolierat med ett fåtal större objekt och installationer.

Men vad ska man säga om traditioner? Jag inser att min känsla för Vårsalongen liknar mina känslor för julen genom åren: tindrande, avsky, accepterande, likgiltigt ointresse, välvilja. Årets upplaga är väl utvald, många verk är njutbara även om de inte sträcker sig utanför det estetiskt tilltalande.


Lena Igne­stams tre popup-böcker i varsin monter, som öppnas elektroniskt och avslöjar ett innehåll kopplat till en omvärld av orättvisor och dagsaktualitet, är ett av få verk som är tydligt i fas med sin tid. Därmed inte sagt att konsten inte har rätt att vara tidlös och ­existentiell. Det har den, och många verk skildrar och uttrycker vardagens olika verkligheter och drömmar.

Det storslagna, till exempel Bea Szenfelds lite otäcka pappersskulptur Station 5 (vilande, eller döda, bebisar) och det till synes anspråkslösa, som Therése Brobergs herbariumverk, pressade växter, papperscollage och måleri, faller väl in med varandra. Men det som är roligast att se är ändå textilverken – från tovade små hundar till minimalistiskt korsstygnbroderi.


Simon Fergins virkade Kanin med morot är kanske representativ för årets upplaga av Vårsalongen: hundratalet t–shirtar har blivit konst: den är rolig, överrumplande och tillräckligt konstig för att väcka uppmärksamhet. Återvinning och en samtidig påminnelse om våra nära och kulturella band till en påhittad djurvärld, fabelvärlden. Konst som arbete. Vårsalongen är mer än andra utställningar en ständig påminnelse om konstens arbete – såväl konstnärens som ­juryns.

ARTIKELN HANDLAR OM